Läsartävling, Dubai, och ett unikt arrangemang...
Stall Hatten inleder kvällens blogg med en läsartävling i all enkelhet.
En macka med valfri dryck på Clockers Corner står som vanligt på spel, och vinner gör den som först postar korrekt svar i kommentarsfältet nedan.
Det torde inte ha undkommit någon av er läsare att Stall Hatten formligen älskar att hitta på lustiga smeknamn på galoppens aktiva?
Detta gör vi med kärlek och helt utan illvilja, vilket vi utgår ifrån att de flesta av er förstått? Om så inte är fallet…, ber vi allra ödmjukast om ursäkt.
Samtidigt skall vi inte förneka att vi gläds enormt då ett par av de här smeknamnen ”vunnit laga kraft” och numera används av personer även utanför Stall Hattens direkta närhet.
”Pjäsen”, ”Journalen”, ”Fröken Favorit” och ”Lakejen”, listan kan göras lång…
Men som bekant ser Stall Hatten hellre framåt än bakåt, så!
Vilka personer kommer i detta forum hädanefter endast tituleras?
”Fågel Fenix”
”Luggen”
”Kappan”
Stall Hatten inser att det här inte blir någon enkel uppgift att reda ut, men en ledtråd är att samtliga innehar toppositioner inom sporten.
Vidare.
För ett par timmar sedan var Vanja Sandrups Govinda, slagen med fem längder som god sexa på Meydan i Dubai.
Prestationen belönades med 2.400 dollar i kontanter och pållen blev för andra gången på fyra försök utsedd till ”bäst gjorda häst” i ökenemiratet.
Sämre gick det för Niels Petersens duo Silver Ocean och Mister Big Shuffle som båda var långt slagna på jumboplatsen.
Och avslutningsvis.
Om allt går som det skall, och korten faller på plats, kan årets Stockholm Cup-helg som helhet bli en oförglömlig tilldragelse för alla aktiva och startskottet för allmän optimism i leden.
Stall Hatten ber att få återkomma i ärendet, men så mycket kan vi avslöja…
…att ni ALDRIG upplevt något liknande på våra breddgrader.
Håll tummarna.
Höres.
En "grålle", låt oss agera nyanserat, och vad är syftet?
Jaha, och vad skall man göra nu då?
I går avreds nämligen den sista tävlingsdagen på Täby och nu har vi ”att se fram” mot ett par racefria veckor i vårt avlånga land. I vart fall när det handlar om fullblodssport.
Stall Hatten har egentligen inget emot uppehållet. Oavsett om man står på två eller fyra ben mår man bra av en ”pust”. Kroppen får en chans att rent fysiskt återhämta sig, men undrar om det inte är lika viktigt att ”knoppen” också får lite rekreation?
Om abstinensen blir för svår är det ju inte värre än att man bokar biljett till Cheltenham-meetinget, eller rent av hasar sig ned till Dubai. På så sätt är galoppsporten helt överlägsen. Det spelar ingen roll vilken dag på året det är, för någonstans finns det alltid kapplöpning av yttersta klass att tillgå.
Från den sista tävlingsdagen nämner Stall Hatten tre saker, utan inbördes rangering.
En av våra absoluta favorithästar, Falmouth Bay, gjorde comeback efter nästan fem månaders frånvaro, och såg rent lysande ut. Visst, motståndet var skralt, men det vore direkt orättvist mot både häst och tränare, om man begärt/önskat mer av Elusive Quality-femåringen i återkomsten på tävlingsovalen.
Extra glädjande var att Catharina Vång i vinnarcirkeln lät meddela att Falmouth Bay uteslutande kommer att matchas på DT under året, och att första målet för säsongen var Pramms. I och med att prissumman i just nämnda lopp (obegripligt nog) inte slapp undan ”sparsläggan” är det inte omöjligt, för att inte säga en realitet, att årets upplaga kommer hålla långt svagare klass ”på papperet”.
Stall Hatten blir ytterst förvånad om Falmouth Bay vinner Pramms, men det är fullt möjligt att grållen kan få med sig en slant. Kanske rent av ett tredjepris?
Innan vi släpper ämnet helt kan vi inte låta bli att kommentera lärlingen Fanny Olsson som satt i sadeln i går. Att hon är en tuffing med talang för yrket råder det ingen som helst tvekan om.
Stall Hatten har full förståelse för att media älskar att profilera unga talanger. Otaliga är de lärlingar som genom åren höjts till skyarna och kallats den nye Fredrik Johansson, allt medan de ”claimar” sina kilon. Stall Hatten har ingen psykologi-examen, men vi ställer oss ytterst tveksamma till att det där onyanserade babblet gynnar individen på sikt.
Vore det därför inte intressant om vi för en gångs skull lät en lärling utvecklas i lugn och ro?
Det tycker Stall Hatten att Fanny Olsson är värd.
Konstruktiv kritik från proffstränare och jockeys med mångårig erfarenhet betyder naturligtvis långt mycket mer för hennes karriär, än någonting vi i media någonsin kan förmedla.
Okey?
I TV4-sändningen gavs ”Narionaldagsgaloppens” nytillträdde projektledare Peter Gudmunson ett par ”eterminuter” för att omvända oss tvivlare…
Snubben gjorde ett bra intryck överlag, men behövde om sanningen skall fram, inte parera ”korseld” av Janne Josefsson-modell precis!
Stall Hatten blev mycket nöjd med att Peter Gudmunson lät meddela att säkerheten och djurskyddet skulle sättas i första rummet. Men lika missnöjda blev vi då han skulle försöka informera om det verkliga SYFTET med projektet.
Anta att DN, Aftonbladet, Expressen, Svensk Damtidning och Metro avsätter fjorton sidor vardera dagen efter. Att SVT och TV4 direktsänder tolv timmar. Minst 500 inhyrda ”kändisar” från Östermalm, med fäbless för att se sig själv på foto, förärar oss sin närvaro den här dagen?
Vad är det då värt? Egentligen?
Precis noll och ingenting om inte spelet ökar med typ en halvmiljon per tävlingsdag därefter! Alternativt kan eventet legitimeras om vi ser en uppgång på hästar i träning om minst fem procent vid årsskiftet 2014/2015.
Någon som tror det kommer att hända?
http://www.youtube.com/watch?v=8CbEd8vxq1Q
Avslutningsvis.
Var det någon mer än Stall Hatten som orkade vara kvar och se kvalloppet i går? Om inte får ni en andra chans via länken nedan.
http://svenskgalopp.smugmug.com/Videoklipp/Kvallopp/20009057_9Tmx59#!i=2380003087&k=CbmpDgN
Kolla in ”pållen i rött”…
175 cm mankhöjd och järnskor på alla fyra ”tassar” till trots.
Någon som tror att den kan vinna debuten?
Höres.
Minor, orientering, "Spöket" och ett klipp...
Via sökmotorn Google kan man få fram det mesta…
Ett exempel i all enkelhet.
Det tog Stall Hatten under tre minuter att få fram obestridliga bevis för att min-tätheten i Bosnien-Hercegovina är 394 stycken per kvadratkilometer. Däremot gick vi tyvärr bet på uppgiften om hur motsvarande siffra ser ut i de markområden där SG:s styrelse och dess sportchef Nicholas Cordrey irrar runt i för dagen. Men det kanske vi skall vara glada för?
Så mycket kan vi dock säga.
Om Stall Hatten tvingats delta i årets europamästerskap i orientering, hade vi känt oss långt mer trygga om dessa avgjorts på den Bosniska landsbygden, än i direkt anslutning till de lokaler där SG:s styrelse vid nästkommande tillfälle ställs ”öga mot öga” mot sina medlemmar.
Missnöjet bland de aktiva eskalerar för var dag som går, och om inte styrelsen för SG förstår allvaret i detta – ändrar kurs, samt direkt vidtar åtgärder – står man inför något som kan jämställas med en palatsrevolution.
Det är helt naturligt att känslorna svallar när den verksamhet man har sin utkomst ifrån, synas, ifrågasätts och drabbas av sparåtgärder. I en sådan situation tenderar direkta egenintressen väga långt tyngre än förståelsen för att inse det nödvändiga i förändringsarbetet.
I tider som dessa är det av yttersta vikt att de som är satta att leda förändringsarbetet (SG:s styrelse) visar sina medlemmar tillbörlig respekt. Och kom ihåg… Respekt är inget man får, det är något man förtjänar.
Från och med nu förväntar sig Stall Hatten inget annat än att ”Hasse H”, ”Lakejen” och övriga styrelsemedlemmar prioriterar information och öppenhet.
Okey?
Vidare.
I söndags morse trotsade Stall Hatten nedsatt allmäntillstånd och bordade planet med destination Nice, där vår ögonsten Aghostatgodsplace dagen efter skulle avlägga sitt ”maiden” på fransk mark.
När vi vaknade på ”löpsdagen” och insåg att ett par bärs/och eller champagne, inte på något sätt bättrade på humöret, var goda råd dyra. Tränare Pia Brandt fick därför uppdraget att forsla undertecknad till närmsta apotek. Vid ankomsten inleddes ett frenetiskt shoppande av medikamenter som på svensk mark varit - om inte olagliga – i vart fall receptbelagda.
På helt eget bevåg inhandlade Stall Hatten dessutom en ny tandborste, tandkräm, tandtråd och en flaska ”Listerine”.
Strax före klockan 11.30 inleddes således ”Operation hel renovering” på hotellrummet.
Inmundigandet av en 1000 mg värktablett var inget problem, lika lite störde jod-gurglande och diverse vitaminintag.
Stärkt av detta kändes tio minuter av tandtråds-användning och ”Listerine-surplande” endast positivt, och det var utan den minsta darr på manschetten vår nyinköpta tandborste trycktes in i munnen.
Efter ungefär en ”nanosekunds” borstande anade Stall Hatten ”ugglor i mossen”…
För även om vår kunskap om hur fransk tandkräm bör/skall smaka är begränsad rent allmänt, kunde det här inte stå helt rätt till.
Efter två minuters spottande och fräsande vågade Stall Hatten sig på att syna ”tandkrämstuben” mer noggrant.
Och om det är någon av er läsare som tror att informationen på tubens baksida fick vårt humör att eskalera? Tror inte det…
Det visade sig att det vi trodde var en helt ordinär tandkräm, skulle användas som ”mjukmedel” i löständer!
Ridå…
Kort senare visade ”Spöket” ett tal strax under 70 som femma. Ett trist faktum då han i starten före visat typ 88 som sjua.
Vilken ”topphelg”!
NOT…
Vi avslutar med ett klipp! Varför vi väljer detta är upp till betraktaren.
http://www.youtube.com/watch?v=xBcJZ3-cJKc
Höres.
"Tre saker" av yttersta vikt, dags att agera - NU!
Kommer ni ihåg det klassiska TV-programmet Knesset från mitten av 90-talet?
Utan en massa stålar i ryggen, men med desto mer glädje och kreativitet, lyckades en grupp unga och orädda personer på ZTV, producera ett program av sådan kvalitet att Stall Hatten satt som klistrad framför ”burken”.
Kristian Luuk, Henrik Schyffert, och Erik Haag fick genom Knesset sitt ”break” inom etermedia, och vad beträffar dessa personer är ju resten historia. Att Olle Ljungström var en ständig gäst och panelmedlem under de första säsongerna gjorde inte programmet mindre sevärt precis…
En av höjdpunkterna i Knesset var det stående inslaget ”Tre saker”.
http://www.youtube.com/watch?v=po3npOMWnCg
I kvällens blogg kommer Stall Hatten presentera listan ”Tre saker av yttersta vikt”.
1: Utan historien är ingenting värt.
Om det är något som Stall Hatten avskyr är det människans allt mer bristande förståelse för vikten av att bevara och vårda historiska dokument och artefakter. I går morse läste undertecknad en historia som utspelade sig mitt under brinnande andra världskrig.
I samma ögonblick som engelsmän och tyskar bombarderade varandra som mest intensivt, tillstyrkte den dåvarande brittiske premiärministern Winston Churchill ökade och omfattande anslag till kulturdepartementet.
För detta ”tilltag” fick Churchill utstå massiv kritik.
”För hur kunde detta motiveras samtidigt som bomberna föll, soldater dog, och civilbefolkningen tvingades till uppoffringar av ofantliga mått”?
Winston Churchill har sagt många kloka saker, men frågan är om inte hans svar till kritikerna den där gången tar priset?
Fritt översatt och med reservation för språkförbistringar…
”Om vi inte har någon kultur, och säkerställer att framtida generationer kan ta del av vår historia, vad har vi då egentligen för anledning till att kriga?
Enough said!
När Stall Hatten läst de där raderna, kom vi att tänka på fotografen Stefan Uppström.
Allt sedan invigningen av Täby galopp 1960 har ”Uppis” med sin kamera i högsta hugg dokumenterat precis ALLT som hänt, både på och runt ovalen. Varenda häst som vunnit lopp, alla jockeys, superstjärnor som lärlingar, och samtliga oförglömliga arrangemang från drygt ett halvt sekel finns bevarade i hans arkiv.
Men det är ju som så och ett obestridligt faktum att ”alla sagor har sitt slut”. Stefan Uppström är snart pensionär och väl värd att agera som en sådan.
Det är därför tråkigt, för att inte säga rent beklämmande, att hans försök att på ålderns höst sälja arkivet (med all vår historia), till SG och/eller Jockeyklubben inte rönt framgång.
Okey. Kanske är det så att en centralorganisation som SG inte är mest lämpad ägare/köpare av arkivet, men att Jockeyklubbens ledning inte förstår värdet av ”skatten” och halar fram plånboken är för Stall Hatten inte bara obegripligt, utan faktiskt direkt stötande!
Hur mycket ”kulor” Jockeyklubben har i kassan kan Stall Hatten bara gissa, men vi blir förvånade om det inte är minst tre miljoner!?
Ordförande i Jockeyklubben är Christina Odenberg, Sveriges första kvinnliga biskop, numera pensionär.
Om inte ens en person som levt efter, samt vigt sitt liv till att agera lobbyist för en 3000 år gammal bok (Bibeln), inte förstår vikten av att bevara historiska dokument?
Vem skall då göra det?
Stall Hatten hoppas att den här historien får ett lyckligt slut. Det vore sorgligt annars samt en oreparerbar krackelering i fundamentet som hela vår sport agerar och bygger på.
2: Läs insändaren, signerad veterinär Anne Haglund, vilken ni når via länken nedan. Kloka ord, snudd i paritet med de av Churchills återgivna här ovan…
http://www.travronden.se/nyheter/ovrigt/travsportens-framtids-basta
3: Glöm inte att andas.
Visst, det är sjukt mycket galet som pågår I sporten för dagen, men låt oss glömma det för en stund. I morgon är det “Alla hjärtans dag”. Därför lovar Stall Hatten att inte bry sig ett skvatt om tråkigheter, utan enkom fokusera på vår käresta under torsdagen. Vi uppmanar alla läsare att göra det samma.
Höres.
Självömkan, "Spökrapport", auktionen och Klasse L!
Hejsan, hejsan…
Stall Hatten är åter i ”vertikalläge” efter att ha legat däckad i en dryg veckas tid.
Om det var influensan eller någon annan form av illasinnad bakterie som fick oss på fall har vi ingen aning om, då vi inte ens orkade hasa oss ned till vår husläkare för att genomgå en allmän ”besiktning”.
I stället tillbringades dagarna under täcket, med tekopp, dator och telefonen på max en armlängds avstånd.
Mediciner i all ära… Lika viktigt, i alla fall för Stall Hatten, är en förstående partner med ork att hantera gnäll och lyssna på harangerna – de flesta av rent självömkande karaktär.
Tack Caroline!
Det är svårt att hitta glädjeämnen från de här dagarna i sjuksängen, men ett par saker är värda att nämna.
Stall Hatten rekommenderar alla läsare att omedelbart lösa biobiljett till Ang Lees nya mästerverk ”Berättelsen om Pi”. Nu fick vi av naturliga skäl nöja oss med att se filmen på datorn, men även i detta format drar bilderna, dialogen och historien i sig formligen andan ur en. Och hur upplevelsen då blir på bio, vågar vi inte ens fantisera om. I nuläget kan man lira att ”Berättelsen om Pi” vinner en Oscar som bästa film till 50 gånger slanten. Ett odds av sådan magnitud att Stall Hatten inte kan hålla fingrarna borta. För om dussinfilmer/kalkoner som ”Titanic” och ”Dansar med vargar” lyckats hemföra den tyngsta titeln inom filmindustrin torde det vara ren formalia att ”Berättelsen om Pi” gör det samma. Den senaste kommentaren med reservation för motståndet samt att hela branschen är fullständigt korrupt!
http://www.youtube.com/watch?v=m7WBfntqUoA
Om det var en rekommendation i all enkelhet från Stall Hattens sida att se ”Berättelsen om Pi”, är det faktiskt en direkt ORDER från vår sida att ni kollar in ”Searching for Sugar Man”.
Den svenske regissören Mallik Bendjellouls dokumentärfilm om artisten Rodriguez livsöde är så grymt bra och tight att tårarna föll nedför Stall Hattens kinder, blandades med skratt, och detta vid fler än ett tillfälle. Historien om ”Bob Dylans givne arvtagare” Rodriguez är så fantastisk att ordspråket ”verkligheten överträffar dikten” aldrig varit mer passande än i det här fallet.
http://www.youtube.com/watch?v=pCcDUSSb0PA
Är det någon av er läsare som har ett par miljoner över, vilka bara ”ligger och skrotar” i någon byrålåda? Om så är fallet, och ni nöjer er med sex procents avkastning på kapitalet, är det Stall Hattens allra starkaste rekommendation att ni kontaktar er lokale ”bookie”.
Oddset 1.06 på att ”Searching for Sugar Man” vinner en Oscar för bästa dokumentärfilm den 24 februari kan vid första anblick tyckas lågt, men att så blir fallet är lika givet som att snön smälter så småningom även på våra breddgrader samt att solen går upp även i morgon dag…
Vidare.
I lördags eftermiddag gjorde Stall Hattens ögonsten (av de fyrbenta…) Aghostatgodsplace tredje starten i landet där man utan den minsta tvekan äter sig mätt och belåten på slibbiga grodor.
Anledningen till att vi valde att starta ”Spöket” i ett sällskap av Listed-klass gjordes av det enkla skälet att lyckas få ett formtal på hästen. När vi flyttade ned vår lille älskling till Pia och Jocke i Chantilly översatte det franska förbundet 87 i svensk form till 42 i fransk.
Men det talet (42) blir inte ”officiellt” per omgående, detta då man av spelsäkerhetsskäl vill se hästen löpa utanför hcp-systemet vid tre tillfällen, för att på så sätt kunna värdera hästens riktiga kapacitet.
Vi kan ha fel, men det troliga är att ”Spöket” svarade för sin bästa insats i karriären i lördags. Över alldeles för korta 1300 meter backades hästen ned i kön. När ridande Thomas Messina gav marschorder i svängen strulade det en del, men över upploppet avslutade Aghostatgodsplace bäst av alla. I mål var vi slagna tre längder, endast ett huvud från femteplatsen, som sjua…
Och tänk att en sjundeplacering, utanför pengarna, kan glädja en så mycket!? Inför loppet hade vi som målsättning att vara sjua, max fem längder bakom vinnaren. I och med att vi var sjua, och inte åtta, har därmed ”Spöket” ett franskt handicaptal inom någon dag eller två.
Nu blir det enklare att matcha hästen = positivt. Men lika intressant blir hur handicappern värderar insatsen? Hur Stall Hatten än vrider och vänder på resultatlistan kommer vi fram till att Aghostatgodsplace visade just 42 i lördags.
Håll alla tummar ni kan för att ansvarig räknenisse på det franska förbundet är på glatt humör och gör en snällare bedömning. Kan vi tillåtas drömma om 39?
På hemmaplan har debatten blossat med anledning av att SFAF motsatt sig den planerade gemensamma nordiska auktionen i Göteborg senare i höst.
Att sådan protektionism inte håller i längden är en självklarhet i Stall Hattens ögon. Det enda som driver en verksamhet, vilken som helst, uppåt och framåt i längden är naturligtvis sund konkurrens på lika villkor.
I våra ögon har faktiskt inte ett enda av SFAF:s framlagda argument mot projektet någon som helst bäring, men…!
I tider som dessa är det av yttersta vikt att alla ”är med på tåget”. Det är kanske så enkelt att det krävs mer tid och tydligare detaljinformation för att övertyga uppfödarna i Mälardalen om det förträffliga med en gemensam auktion?
Stall Hatten har vid otaliga tillfällen propagerat FÖR projektet, men varför måste man forcera fram detsamma? Och visa oss den aktör i de stockholmska uppfödarleden som blir mer välvilligt inställda till auktionen efter att ha hånats och smutskastats från alla håll och kanter? Ibland förvånas Stall Hatten över det faktum att personer med maktposition inom den nordiska galoppsporten framför sina åsikter i ren affekt, i stället för att tänka steget längre.
Hur når vi framgång, målet?
Svaret på den frågan är inte enkel, men ödmjukhet, förståelse, ordentliga beslutsunderlag, och direktkommunikation över gränserna, är nog en bra start.
Släpp prestigen, gör om, gör rätt.
Innan vi slutar för i kväll kan vi avslöja att auktionen som normalt sätt hålls under St: Leger-helgen i år kommer att genomföras dagen före Stockholm Cup. Inte nog med att tidpunkten är bättre. Den tilltänkta platsen för evenemanget är, om Stall Hatten är rätt informerad, helt fantastisk och unik. Om SFAF sköter sina kort rätt finns alla förutsättningar att deras produkter kommer värderas på ett helt annat sätt en tidigare. För visst är det så att ”som man säljer sig blir man köpt”!
Och om säljarna får RÄTT pris för sina produkter den här gången, torde väl rädslan för konkurrens minska i samma takt som stoltheten för den egna uppfödningen ökar?
Om så sker är en gemensam auktion, med alla uppfödare, norska, danska, skånska, och trögstartade 08:r inte bara en skrivbordsprodukt och/eller utopi inom ett år eller två?
SGS har medlemsmöte i kväll, men Stall Hatten håller sig borta, detta då orken tryter.
Men en som uppenbarligen har mer ork än de flesta är tidigare VD:n Klas Lundgren…
Vi lär tvingas återkomma i ärendet.
Höres.
Ett riktigt beslut och vikten av transparens!
Ett par snabba rader från Stall Hatten, orkar ni med det?
För en knapp månad sedan sedan skrev Stall Hatten ett blogginlägg där vi vädjade till SG:s styrelse att lägga höstens planlagda – den nordiskt gemensamma - auktionen i Göteborg på is. I vår värld fanns det viktigare saker att prioritera, och dessutom ställde vi oss ytterst tveksamma till om organisationen i dess nuvarande form, verkligen hade ork och kapacitet att driva auktionsprojektet med den ambitionsnivån som det förtjänar…
Belive it or not…?
När vi skrev de där raderna gjorde vi oss ingen som helst illusion om att beslutet verkligen skulle reverseras. Genom åren har vi nämligen vant oss vid det faktum att förslag från oss i ”fotfolket” allt som oftast förkastas av beslutsfattarna. Tyvärr. Ren prestige väger allt som oftast tyngre för dessa personer än någon så pass futtig sak som att verkligen lyssna på, samt ta till sig idéer, presenterade av oss ”mindre vetande”.
Men…, kanske är det så att styrelsen äntligen vaknat upp och insett allvaret i den rådande situationen?
För enligt 100-procentigt säkra källor är evenemanget inställt under verksamhetsåret 2013.
Rent principiellt är Stall Hatten en ivrig förespråkare av projektet med en gemensam nordisk auktion, men ni vet? Var sak har ju sin tid och ordspråket ”Rom byggdes inte på en dag” tillkom inte utan anledning.
Och var det någon annan än Stall Hatten som tolkade Hans Hanssons uttalande i Travronden för en vecka sedan på annat sätt än att den nya strategin som gäller i sporten är att ”inga kor längre är heliga”?
”Nationaldagsgaloppen” (som tidigare varit just en helig ko) MÅSTE drivas med en sund grad av självfinansiering som bas. Om man inte kan säkerställa detta, kommer även detta projekt att skjutas på framtiden. På annat sätt kan inte Hans Hanssons uttalande tydas.
Om vår kära sport skall ha en chans att överleva på tio års sikt måste vi nu sluta leden och vara transparanta. Ingen är betjänt av mörkläggningar från högre instans och vi har definitivt inte råd att låta direkta sär och egenintressen vara drivkraften, på bekostnad av en sund syn på den verklighet vi lever under.
