stallhatten

 

Stall Hatten är hemma i Bromma efter ett par minst sagt hektiska dagar i Chantilly samt Paris.

 

Nedan följer en reseberättelse, modell komprimerad, eller inte…

 

Strax före midnatt i fredags kväll anlände Stall Hatten, ”Trumpetarn”, samt ”Nenne” med familj till Pia och Jocke Brandts yard i Chantilly.

 

Efter diverse artighetsfraser och allmänt trevligt surr med Pia och Jocke, dumpades de kvinnliga deltagarna i resesällskapet av, och vi övriga begav oss till hotell Kyriad för ett par timmars sömn.

 

Redan när den självutnämnde reseledaren ”Trumpetarn” ett par dagar före avresan informerade oss om sin reservation på illa ansedda kedjan Kyriades hotell i Chantilly anade Stall Hatten ugglor i mossen. Än mer skeptiska blev vi då han berättade att rummet endast kostade 38 euro natten. Men att man inte skall ”döma hunden efter håren” och inte ha förutfattade meningar varseblev Stall Hatten direkt då vi öppnade dörren till vårt förvisso lilla, men rena och supertrevliga hotellrum.

 

Stall Hatten har under de senaste 25 åren bott på hundratals hotell runt om på jorden. Vi har testat på allt från ultra-lyx alá fem lax natten i Dubai, till hyddor för åtta spänn dygnet med stampade jordgolv i Indien. Men frågan är om inte hotell Kyriad i Chantilly är det mest prisvärda av alla dessa?

 

Så skall ni besöka Chantilly någon gång, vet ni var ni skall bo, okey?

 

Vidare.

 

Efter typ sex timmar på ”örat” vaknade Stall Hatten, inte speciellt utvilad, men med en god känsla i kroppen. Syftet med resan var ju i första hand att kolla in hur ”Spöket” hade det i sitt nya hemland och i andra hand ta del av allt annat smått och gott som Frankrike har att erbjuda i största allmänhet.

 

När vi så ankom stallet, i beckmörker, inleddes detektivarbetet med att försöka lokalisera Aghostatgodsplace bland de övriga cirka 40 hästarna som käkade frukost i godan ro. Inte blev vårt sökande på något sätt enklare då vi kort senare konstaterade att åtminstone hälften av boxarna saknade namnskylt med sin hyresgästs namn på. Efter några minuters planlöst snokande såg dock Stall Hatten att en av boxarna saknade det sedvanliga V-formade gallret ovanpå det samma.

 

Och just där stod han, vår ögonsten! Precis lika liten som vanligt (därav det bortmonterade gallret – för att hästen skulle kunna se ut helt enkelt…), men samtidigt med ett större självförtroende. Eller är/var det sistnämnda bara ren inbillning?

 

Stall Hatten ägnade sedan de nästkommande tio minuterna till klappande samt rena och oreserverade kärleksförklaringar. Hur vida vår kärlek var/är besvarad kan vi inte bedöma, men att ”Spöket” såg nöjd och glad ut råder det inget tvivel om.

 

Nåväl.

 

Kort senare begav sig ”Spöket” med ”Nenne” ombord, samt sju andra ekipage i dagens första ”lot” ut för sin sedvanliga träningsrunda.

 

Stall Hatten har varit i Newmarket typ tjugo gånger genom åren och vid varje tillfälle låtits oss imponeras av dess omgivningar och träningsmöjligheter. Men – trot eller ej - det är snarare en underdrift än en överdrift från vår sida, då vi påstår att Chantilly är ett tio gånger bättre och mysigare ställe än det klassiska träningscentret i England!

 

Visst, det var sjukt kul att se Aghostatgodsplace komma dundrande genom skogen och se fin ut, men minst lika trevligt var det att kolla in André Fabres ”armé” bestående av cirka 30 hästar arbeta i gryningen. Att hälsa på Alain De Royer-Dupre, som övervakade träningen i sadeln på - och ombord - sin vita ponny, var också ett minne som för all framtid kommer bevaras hos Stall Hatten.

 

Att vi dessutom fick se världsartisten Cirrus Des Aiglers och den legendariska hinderhästen Al Capone II (nu 24 år) i sin naturliga miljö, gjorde inte på något sätt de där morgontimmarna mindre intressanta…

 

Lunchtid!

 

Det torde inte ha undgått er som med viss frekvens läser denna blogg att Stall Hatten är smått besatt i jakten på att ”bocka av banor”!?

 

En stor anledning till att vi i sista stund bokade vår kostsamma flygbiljett till Paris var just för att kunna föra upp Chantilly på listan som ”bana 89”. När vi så efter tre lopp, en matbit, och två glas vin på Frankrikes Derbybana, insåg att vi även skulle hinna med ett besök på Enghien med lite klaff, var humöret på topp.

 

Ett par minuter senare satt vi därför i bilen med destination Enghien. Värdet av en för ändamålet lämplig karta och/eller av en korrekt vägbeskrivning till nämnda bana negligerades omedelbart. För inte kan väl två så pass resvana personer misslyckas att på ren känsla ”hitta fram till målet”? Även om detta är beläget på okänd mark, och inte minst i Paris mer skumma förorter…?

 

Efter tio minuter på resande fot fick Stall Hatten ett sms.

 

Det var vår gode kamrat ”Uttern” som lät meddela att ”One Cool Cat avkomman Jeanie J förmodligen var rent klar i lopp fyra på Chantilly”!?

 

Då vi redan hade lämnat banan efter lopp tre, var denna information faktiskt direkt värdelös för oss, men det förde i vart fall det ”goda med sig” att vi insåg att ”Uttern” inte hade något bättre för sig denna lördag eftermiddag… Således beordrades ”Uttern”, som har omfattande kunskaper om hindersport, att läsa på loppen på Enghien i stället.

 

Väl så.

 

När Stall Hatten och ”Trumpetarn”, uppblåsta av självförtroende, rullade in på huvudgatan i Saint-Denis och insåg att banan var belägen max fem minuter bort, skedde två saker. Måhända straffades vi av ”spelguden” för vårt högmod?

 

Ett:

 

När den från utsidan ruskigt smutsiga restaurangen ”Best Kebab” passerades på höger sida föreslog Stall Hatten med inte så lite ironi i rösten att ”vi beställer väl bord och äter en brakmiddag på detta underbara place i kväll?”

 

Två:

 

Max en minut efter detta uttalande blev vi båda akut kissnödiga och lämnade huvudgatan, ett beslut som skulle visa sig ödesdigert.

 

För efter att vår kisspaus realiserats, och mackägarens vägbeskrivning till Enghien inhämtats, gick precis allt som kunde gå fel. FEL!

 

Och om ni tror att vårt humör var ”på topp” då vi passerade restaurangen Best Kebab för andra gången denna eftermiddag, typ 80 minuter senare, tror ni fel… Lika lite glädjande var samtalet från ”Uttern” vilket inkom precis när det kändes som allra jävligast.

 

-  Ni såg väl att hästen på Chantilly vann? Den gav nästan fyra gånger, men skit i det. Hur mycket hade ni på komben i lopp fem på Enghien egentligen? Mina två hästar var ju etta och tvåa, och oddset nästan 70 gånger. Hur rika är ni? Och jag förväntar mig ordentlig dricks, glöm inte det, skrek en mer än lovligt upphetsad ”Uttern”…

 

I normala fall är Stall Hatten helt prestige-lös, men nu skulle vi bara komma fram till banan, om det så var det sista vi gjorde i livet.

 

När vi efter nästan tre timmar på vägarna anlände huvudentrén på Enghien, en minut innan huvudloppet skulle släppas iväg, var goda råd dyra.

 

Stall Hatten dumpades direkt och beordrades rusa mot totoluckorna, medan ”Trumpetarn” letade parkeringsplats. Det var nämligen så att ”Uttern” meddelat klart på grållen Formosa Joana Has till typ fem gånger. Och då denne tipster helt uppenbart hade klart för sig (för en gångs skull…) lade vi benen på ryggen och sprang allt vad vi orkade.

 

Vi missade starten med typ tio sekunder, ett faktum vi kunde leva med. Det var dock en ”smula” jobbigare då Formosa Joana Has kopplade grepp in på upploppet och till synes såg ut att gå mot seger. Stall Hatten kommer aldrig glömma de där sista 500 metrarna av loppet. Vi svor ve och förbannelse att vi inte hunnit lira. Samtidigt kunde vi inte låta bli att jobba på grållen. Detta för att bekräfta ”lagen om all jävlighet. När 200 meter återstod av loppet, som var fem kilometer över hinder, för likades vi med faktumet att ännu en vinnare till glatt odds hade gått förlorad. När 50 meter återstod gladdes vi ännu mer då hästen blev utkontrad och vi insåg att 50 euro sparats…

 

Trots allt var både Stall Hatten och ”Trumpetarn” vid synnerligen gott mod då vi lämnade Enghien en timme senare.

 

För vikten av och värdet på, att kunna bocka två banor på en och samma dag, är värt långt mer i själen, än något så pass futtigt som pengar.

 

By the way!

 

För en stund sedan hostade hästägare hos Vanja Sandrup upp nästan 1.700.000 kronor för Govinda. Visst, det är mycket pengar, men samtidigt får köparna en häst som är klar för årets säsong i Dubai. En pålle med 95 i formtal är alldeles oavsett ett riktigt trevligt tillskott för svensk galoppsport.

 

Vi återkommer.

 

Höres.

 

 

Stall Hatten sitter på Arlanda.

 

Det är nämligen dags för en weekend i Paris för att hälsa på ”Spöket”, som sedan ett par veckor alltså är i träning hos Pia och Jocke Brandt i Chantilly.

 

Stall Hatten tvekade länge på det nödvändiga med att åka, men i sista sekunden togs beslutet att trots allt göra det.

 

Vilken modell flygbolagen använder sig av i sin prissättning på biljetterna har Stall Hatten inte en aning om, men variabeln ”logik” verkar i vart fall inte implementerats i deras bokningssystem.

 

En direktbiljett mellan ”Arn” och ”Cdg”, tur och retur, kostade i torsdags morse lite styvt 8.000 kronor. Om man i stället som Stall Hatten gjorde tar omvägen via Zurich på ditvägen och Frankfurt på hemvägen ”bellade” flygresan lite styvt 3.000 spänn.

 

Så nu sitter man här…

 

Med en kall öl och svindyr räkmacka innanför västen och förbereder sig mentalt på en sju timmars resa!

 

Vi återkommer med ett referat om vår vistelse i Frankrike. Var så säkra.

 

Viktigare är.

 

I morse läste Stall Hatten en text, så bra och tänkvärd, att det inte var långt borta att vi började gråta. Travrondens Lars G Dahlgren berättar en historia i sin senaste blogg som i all sin enkelhet bevisar att det här med hästsport är fantastiskt.

 

För i samma ögonblick som det visar sig att Sverigedemokraterna är tredje största parti, visar travsporten hur transparant och öppen den är. För alla, även de som är de mest utsatta i samhället.

 

Det här är OBLIGATORISK läsning.

 

http://travronden.se/blogg/lars-g-dahlgren/skrallen-som-visade-att-allt-ar-mojligt

 

I morgon bockar Stall Hatten av bana 89, Chantilly, och om någon av er kära läsare har någon bra vinnare att bjuda på till dessa tävlingar är vi ytterst tacksamma?

 

Höres.

 

Det är sent, vi vet…, men ett par korta rader kan Stall Hatten inte låta bli att delge er innan ”klockan klämtar” för i kväll.

 

Ni som läser den här bloggen med viss frekvens har väl inte missat att Stall Hatten, allt sedan konflikten på Jägersro uppkom, förordat Flyinge som galoppens nya hemvist i söder?

 

SFK och SG har förnekat att Flyinge är ett hett alternativ och på deras ”shortlist”. Dessutom. Om Stall Hatten inte minns helt fel lät ”Jacky” tidigt i våras meddela till alla och en var som orkade lyssna att:

 

-  Så mycket kan jag säga. Till Flyinge flyttar galoppen aldrig!?

 

Vi är inte helt säkra på att ordalydelsen är 100 procent korrekt återgiven, men något åt det hållet löd i vart fall citaten från ”Jacky” om vi inte minns helt fel?

 

Att det är hur enkelt som helst att ”lova runt” är en väl dokumenterad realitet. Men allt som oftast kommer sanningen ikapp de personer som väljer det spåret, och följaktligen kan man beslå dem med att där efter ”hålla tunt”!

 

SFK har med hjälp av ATG säkerställt galoppens position på Jägersro under nästa år, och förmodligen även under säsongen 2014.

 

Men!

 

Skilsmässan från travet är på sikt oundviklig och nu söker man alltså en ny plats för att bedriva galoppsporten vidare i Skåne.

 

Och att det blir på en annan plats än just Flyinge som galoppsporten etablerar sig på, erbjuder Stall Hatten, här och nu, oddset tio gånger.

 

Enligt mycket säkra källor har nämligen markägaren, Flyinges direkta granne, tänt till på ”alla cylindrar ” och erbjudit 25 hektar av sina ägor för ändamålet - galoppbana. Till förmånligt pris dessutom…

 

På riksanläggningen Flyinge finns infrastrukturen. Stallar, en hästklinik, samt sist men inte minst, klokt folk som vet hur hästsport skall bedrivas. Hur mycket varumärket FLYINGE är värt har Stall Hatten inte kompetens att bedöma, men att det handlar om riktigt stora summor råder det inget tvivel om.

 

Höres.

 

Stall Hatten har legat däckad sedan i tisdags och det har inte funnits ett uns kraft att uppdatera bloggen. Vi ber om ert överseende med detta.

 

Ett par saker.

 

I går masade sig Stall Hatten, trots feber och diverse andra krämpor, iväg till Wirströms pub i Gamla Stan för att ta farväl av Frankel på ett värdigt sätt.

 

Med blixtens hastighet beställdes därför ett stycke ”egg and bacon toast” och med ljusets hastighet en pint Guinness…

 

När vi så insåg att någon ”trött jävla rugbymatch” prioriterades i TV-apparaterna var goda råd dyra. Vi inledde lite snyggt i ödmjukt tonläge, men när barägaren trots detta inte förstod vikten av att gå oss till mötes var de goda råden ännu dyrare.

 

Som tur var bet hotet att ”Stall Hatten minsann spenderat sin sista krona på Wirströms” om vi inte i vart fall fick bryta rugbysändningen under just Champion Stakes bättre.

 

Och det var med tårar i ögonen Stall Hatten därmed fick chansen att se Frankels uppvisning livs sista start på storbildsskärm.

 

Vi återkommer i ärendet Frankel i nästkommande blogg.

 

Vidare.

 

Dagens tävlingar på Jägersro höll ingen vidare klass, det skall gudarna veta. Enligt våra källor på plats var det typ 100 pers på publikplatserna och dessa gavs inte ens chansen att införskaffa en kopp kaffe eller bulle. Det enda utskänkningsställe som var öppet var Derby-Club och där är priserna inte direkt av modest karaktär.

 

Skit samma.

 

När Stall Hatten, som övervakat tävlingarna på ATG-live, gjorde ”patron ur” och planerade andra eftermiddagsaktiviteter ringde telefonen.

 

Det var styrelsemedlemmen ”Mr Kepsen” som ringde och det han berättade gjorde initialt att Stall Hatten gapskrattade, men med lite distans – bara blev förbannad.

 

”Mr Kepsen” och ”Stora Lexner” hade nämligen gjort sig besväret att göra resan från Torna Hällestad in till Jägersro för en mysig eftermiddag i goda vänner lag. När de anlöpte entrén gick allt enligt plan.

 

”Mr Kepsen” halade fram sitt hästägarkort och välkomnades in utan minsta protester, men när ”Stora Lexner” plockade fram sitt riksgaloppkort (vilket berättigar fri entré) blev det tvärstopp.

 

-  Veid dou inne att Night Angel ääir ströugen?

 

På rikssvensksa = ”Vet du inte att Night Angel är struken”?

 

Nej, det där hade ”Stora Lexner” helt uppenbart missat.

 

-  Dau ääir dejd baura att pröjsa lilla du, föur sau löjder reiglerna.

  

På rikssvenska = Då är det bara att betala lilla du, för så lyder reglerna.

 

Stall Hatten känner ”Stora Lexner” sedan typ 20 år och vet att hon ALDRIG missar att ge svar på tal, men den här gången stod hon enligt säkra källor med hängande haka och helt mållös.

 

Så det var bara att snällt hala upp 50 spänn för att blidka den nitiske vakten. Nu vet Stall Hatten att ”Stora Lexner” är rik som ett troll, och har råd att betala – vilket hon också gjorde.

 

Värre var att en gammal farbror nekades på samma sätt och vände i dörren, detta med ett sorgset ansikte.

 

Visst, man kan skratta åt det här, och gudarna skall veta att Stall Hatten också gjorde så, men man måste samtidigt se det inträffade i ett vidare perspektiv.

 

Är det verkligen så här våra kunder skall behandlas?

 

http://www.youtube.com/watch?v=9CCyAGrwgWw

 

Och till alla er vänner från vårt favoritlandskap i söder vill Stall Hatten göra följande förtydligande.

 

Det är helt utan illvilja vi skrev vaktens citat ”lingvistiskt”. Det gjorde vi enkom för ”showens” skull.

 

Okey?

 

Höres.

 

Det finns ett ordspråk som lyder att ”man bara skall ge sig in i de strider man kan vinna”.

 

Stall Hatten ställde sig mycket tveksam till Djurgårdsprojektet allt sedan det presenterades för ett par år sedan, det torde väl inte undgått någon? Vår ambition har dock ALLTID varit att presentera väl underbyggda fakta, och leverera nyanserad kritik – det senare främst med tanke på djurskyddsaspekten.

 

Hur vida vi lyckats med detta får ni läsare själva bedöma, men ingen får tro att vi framfört vår kritik med en ”egen agenda” för ögonen. Lika lite får ni tro att Stall Hatten är någon bitter bakåtsträvare, som vill svensk galoppsport illa!

 

Stall Hatten ÄLSKAR nämligen galoppsporten. Lika mycket nationellt som internationellt.

 

Att hålla den här bloggen ”levande” tar åtminstone 30 timmar per vecka i anspråk. Och det är timmar vi avsätter efter ordinarie arbetstid, samt dessutom helt oavlönat…

 

När det nu står klart att Djurgårdsprojektet KOMMER att fullföljas är det således inte värt att lägga kraft (och tid) på att argumentera vidare i detta forum.

 

Stall Hatten avslutar därmed ärendet ”Nationaldagsgaloppen”, med följande ”visdomsord” och konstateranden.

 

Svensk Galopps VD Klas Lundgren samlade de sex jockeys som deltog i provridningen kort efteråt och lät meddela att ”nu vill jag inte höra någon negativ kritik om projektet från er i media, förstått”?

 

Pampigt?

 

Att söka toto-tillstånd till loppen är direkt oseriöst.

 

Se till att ”smörja upp” jordbruksverkets utsedda veterinärer redan i morgon dag. Om inte…, kan ni se fram emot ett ”hastigt uppvaknande” på nationaldagen 2013!

 

Lägg ”alla kort på bordet” vad gäller redan nedlagda och framtida budgeterade kostnader i projektet. Det förra (redan nedlagda kostnader) ser Stall Hatten i och för sig inte vikten av att presentera, men då de aktiva önskar detta är det väl bara att gå dem till mötes?

 

Jobba stenhårt på att få in externa sponsorer. Anställ någon snitsig säljare med ”Östermalms-accent” med 40 procents provision.

 

Håll en stram budget, men spara inget på att säkerställa ett säkert banunderlag. INGET!

 

Okey?

 

 http://www.youtube.com/watch?v=lpJy2gytHEA&feature=related

 

 

Och avslutningsvis.

 

Ett stort och innerligt LYCKA TILL från Stall Hatten.

 

Vidare.

 

Om Stall Hatten är rätt informerad planerar de ansvariga för skandinavisk galoppsport att arrangera en gemensam auktion för samtliga länders åringar i Göteborg 2013.

 

Det betyder i så fall att cirka 60 danskfödda, 20 norskfödda, samt 120 svenskfödda ”knattar” kommer gå under klubban vid ett och samma tillfälle.

 

Det kan vara den BÄSTA idé Stall Hatten någonsin hört!?

 

Inte nog med att man utvecklar samarbetet länderna emellan. Man säkerställer samtidigt att ”marknaden” tvingas konkurrera på sunda och lika villkor. Dessutom finns omfattande, onödiga, och direkta kostnader att spara i och med detta.

 

I nästkommande blogg ämnar Stall Hatten presentera sin smått geniala plan, vilken med garanti säkerställer att priset på åringarna som säjs 2013 (i minsta fall) fördubblas!

 

Och om ”sporten” sköter sina kort rätt, antal födda föl ökar med minst 20 procent säsongen 2014.

 

Intressant?

 

Höres.

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags var alltså Stall Hatten ute på Djurgården för att övervaka provridningen på ”Nationaldagsarenan”.

 

Och vi var långt ifrån ensamma. Åtminstone ytterligare 50 personer som på ett eller annat sätt är verksamma inom sporten, trotsade också kylan och de bitande vindarna.

 

Hur vida de ”övriga” gjorde det för att kunna bilda sig en korrekt uppfattning om projektets ”vara eller icke vara”, eller bara var nyfikna i största allmänhet har Stall Hatten ingen aning om.

 

Det VI såg var följande:

 

En stenhård bana som visserligen var ridbar i ”cantertempo”…

 

En massa ”ryggdunkare” samt hejarklacksledare…

 

Sex hästar som mått bättre av att få stanna i stallet…

 

Det VI inte såg var:

 

En av de drivande i projektet utsedd veterinär på plats…

 

Stall Hatten beskådade de två varven de sex ekipagen avverkade med förhöjd puls, samt med ”hjärtat i halsgropen”, och det var med glädje av rent euforisk karaktär, vi konstaterade att allt ”gick bra”.

 

Vi gladdes väldeliga då ingen av ryttarna skadades, men än mer befriande var att ingen av hästarna (som inte själva var kapabla att göra en korrekt riskanalys) kom undan ”helskinnade”.

 

Stall Hatten talade med veterinär Stig Ahlengärd, vilken av eget intresse, var på plats på Djurgården i förrgår.

 

Han sa.

 

-   Jag skulle vilja se den av jordbruksverket utsedde veterinär som med gott samvete ger sitt tillstånd att evenemanget blir av. I vart fall om banunderlaget håller den kvalitet den gjorde i går. Det finns väldigt mycket man måste göra för att kunna garantera säkerheten.

 

Det verkar som om de drivande i projektet älskar att spela ”rysk roulett”? Och det är ju den enklaste sak i världen att göra om man laddar puffran med knallpulver, samt då man leker med andras pengar…

 

 

Okey då.

 

Vi utgår ifrån att projektet är ”det bästa som hänt svensk galoppsport”, och att de framtida intäkterna vida överstiger kostnaderna.

 

Men om…?

 

… det spöregnar i Stockholm på nationaldagen och endast vi närmast sörjande orkar ”hasa” oss dit.

 

… utsedd veterinär inte godkänner underlaget av djurskyddsskäl på löpsdagen.

 

Och ännu allvarligare?

 

Om en häst bryter benet, glider under railen, och rammar en barnfamilj på picnick?

 

Låt oss anta att risken för att något eller några av dessa saker inträffar sammantaget är tio procent?!

 

”But fuck that”…

 

För i går eftermiddag sade nämligen svensk galopps fullmäktige JA till att genomföra projektet.

 

Att man får de ledare man förtjänar är en sanning man aldrig kan värja sig ifrån. Det accentueras ytterligare efter detta möte. Stall Hatten VET nämligen att majoriteten av proffstränarna är emot projektet.

 

Det skulle vara mycket intressant att veta hur många av fullmäktigedeltagarna som verkligen gjorde sitt jobb inför mötet och inhämtade sina medlemmars åsikter i frågan. Men det kanske är för mycket att begära? Kaffet och kakorna var säkert lika ”smarriga” ändå, och en betald helg i Stockholm är ju heller inte ”kattskit”…

 

Men det som retar Stall Hatten än mer är den brist på respekt fullmäktigeordföranden Björn Edgren visade tränare Caroline Malmborg inför sittande församling.

 

Har någon ”missat” att Caroline Malmborg är samma person som denne skrivare kallar Fröken Favorit?

 

Till den skaran av oinvigda hör i alla fall INTE Björn Edgren.

 

När den sittande församlingen skulle rösta i Djurgårdsfrågan – uppmanade denne Edgren helt ogenerat ”att kan vi inte klubba igenom det här förslaget med ett enhälligt och rungande JA?”.

 

Att formulera sig på ett sådant sätt är i sig urdåligt, men det skulle bli ännu värre.

 

Caroline Malmborg är nämligen en dam med ”skinn på näsan”, är dessutom fullt kapabel att tänka själv, och inte det minsta rädd att vädra sina åsikter.

 

När så Caroline Malmborg och göteborgstränaren Christer Hederud vägrade att rätta in sig i ledet och säga ja till Djurgårdsprojektet, visade Edgren vilken otroligt liten ”man” han verkligen är.

 

-   Jaha, det var visst ett nej därifrån (ögnandes mot Christer Hederud).

-   Åååh så pass, självklart ett nej från ”Fröken Favorit” också, höhöhö…

 

Ett sådant uttalande hade Stall Hatten möjligtvis förväntat sig av Niklas Wikegård, eller från någon fackpamp inom gruvnäringen, men ALDRIG av en mötesledare inom svensk galoppsport.

 

Att vissa män utövar härskarfasoner, företrädesvis mot yngre kvinnor, är faktiskt ett rent samhällsproblem.

 

Eller är det någon av er läsare som på fullaste allvar tror att Björn Edgren på nästa fullmäktigemöte kommer tilltala:

 

Finn Blichfeldt        ”Den lille kranförsäljaren”

 

Jan Kleerup            ”Moms-nissen”

 

Hans Hansson       ”Lastbils-månglaren”

 

Nej, skulle inte tro det.

 

Nu fick Björn Edgren visserligen skarp kritik för sitt nedsättande uttalande och tvingades be om ursäkt till Caroline Malmborg inför sittande församling, men är det verkligen tillräckligt?

 

Stall Hatten är faktiskt tveksam.

 

Vidare.

 

Nu är det snart dags att dra ut till auktionen på Täby galopp. Vi hoppas på mycket folk, och att de flesta av dessa har ”laddat börsen” ordentligt.

 

Höres.

 

I går eftermiddag var Stall Hatten ute på Djurgården och övervakade provridningen.

 

Våra synpunkter, analyser, och framjagade kommentarer i ärendet återkommer vi till i kväll, men redan nu publicerar vi de dokument vi gick bet på att få in i den senaste bloggen.

 

 

Höres.

 

Nu är dagen vi alla "längtat" efter kommen…

 

Plats:                   Djurgården.

Tid:                      12.00, i morgon.

Underlag:              Potatisåker.

Jockeys:               Sex stycken med uppenbar ”dödslängtan”.

Hästar:                  Oklart, men stackars dom…

Publik:                   Diverse ”potentater” och Stall Hatten.

 

Det är alltså skarp läge och dags för provridning på ”Nationaldagsarenan” ute på Djurgården.

 

Att Stall Hatten har varit emot projektet allt sedan det presenterades för ett par år sedan har väl inte undgått någon?

 

Det här högriskprojektet borde naturligtvis förkastats av Svensk Galopps styrelse redan när det bara var en ”galen idé på ett blankt papper”!

 

Tre år, och lika många miljoner senare, driver dock styrelsen helt ogenerat saken vidare.

 

Att man avfärdar de oliktänkande aktiva (vilka är en bred majoritet, tro oss) framförda protester i rent högfärdigt tonläge, är inte bara tråkigt - utan faktiskt direkt stötande.

 

Det är måhända enkelt att negligera ”fotfolkets” synpunkter och oro inför projektet då dessa (enligt SG:s styrelse) helt uppenbart inte begriper sig på marknadsföringsfrågor utan i stället borde koncentrera sig på att mocka sina boxar och hålla käften…

 

Stall Hatten har kommit över den engelska jockey-klubbens utlåtande och rekommendationer om bansträckningen samt lämpligt underlag, och dessa dokument torde vara svårare att värja sig för!?

 

Då våra kunskaper i ämnet "redigering" är ytterst begränsat gick vi bet på uppgiften att lyckas publicera dessa dokument i kvällens blogg. Stall Hatten lovar att ta hjälp av mer kunnigt folk i morgon, så ni kan läsa själva.

 

Nåväl.

 

Ni måste alltså ge er till tåls i typ 12 timmar, men till dess. Tro oss!

 

Slutsatsen man måste dra om man läser utlåtandet är att lekmännen i SG:s styrelse uppenbarligen ”vet bättre” än av den engelska jockeyklubbens avlönade utsända experter gör i ämnet "Säkra och lyckade kapplöpningar"...

 

Pampigt!

 

Stall Hatten kan i värsta fall leva med att hittills nedlagda kostnader i projektet är bortkastade om man inte ”löper linan ut”.

 

Vi kan dock ALDRIG leva med att enskilda individer låter ”prestigen” väga tyngre, än respekten för djurskyddet!

 

Höres.

 

 

Det finns ett klassiskt ordspråk som lyder: ”att en bild säger mer än tusen ord”.

 

Och så är det ju naturligtvis!

 

Med anledning av detta utlyser Stall Hatten härmed en bildfråge-tävling. Först postade rätta svar, med fyndigast motivering, vinner en högklassig penna. Detta ”skrivdon” är ytterst användbart för att föra noteringar i till exempel auktionskataloger. För alla er som redan äger en penna, men trots detta är sugna på att vinna pris – erbjuder vi därför en snitsig ”kajal-dito” av yppersta klass och kvalitet…

 

Var är den här bilden tagen? 

 

 

A: På Goffs auktionen strax utanför Dublin i förra veckan?

 

B: På ”Pride”-festivalen?

 

C: På en audition för en roll i ”La cage aux folles”?

 

Vidare.

 

Stall Hatten är normalt sett alltid på plats i Paris under Arc-helgen, men i år stannade vi hemma, då det där riktiga ”suget” sorgligt nog aldrig infann sig. 

 

Och måhända var det ren tur att vi inte var på plats på ”Lånckan” i går, för om så varit fallet, hade Stall Hatten förmodligen fått en hjärtattack kort efter målgången i Prix de l´arc de Triomphe…?

 

Allt sedan vi först fick ”nys” om den japanske fantomhästen Orfevre i höstas förra året, har vår besatthet av denne eskalerat för var dag som gått. Stall Hatten minns inte vid hur många tillfällen vi skrivit om Orfevre i detta forum, men det vi minns med bestämdhet, är att vi ”lobbat” stenhårt för att hästen skulle matchas mot, och vinna, ”Arcen” anno 2012!

 

Kommer ni ihåg detta inlägg?

 

http://stallhatten.blogg.se/2011/december/

 

Nåväl.

 

I och med det faktumet att Stall Hatten inte var på plats på ”Lånckan”, lät vi helt sonika bli att spela vinnare på Orfevre, och koncentrerade oss enbart på det rent sportsliga. Detta djupt nedsjunkna i soffan med ett glas rött i höger hand och med en påse choklad i vänster…

 

Efter tusen meter av loppet meddelade Stall Hatten, utan den minsta darr på manschetten, Fröken Favorit att: ”det var ju skönt att man inte deltog i toton, för nu är Orfevre totalt chanslös att vinna”.

 

In på upploppet satt vi dock med spikrak rygg, förträngt allt som hade med spelet att göra, och skrek för full hals då vi insåg att Orfevre skulle vinna loppet.

 

Ack vad vi bedrog oss. 

 

Stall Hatten har sett en massa ”bortridningar” genom åren, men frågan är om inte Christophe Soumillons ombord Orfevre i Arcen-2012 är den värsta? Att den är den mest kostsamma råder det ingen tvekan om.

 

Om ”Soumi” fått rida om loppet hundra gånger hade han garanterat vunnit 99 av dem…

 

Döm själva!

 

http://www.youtube.com/watch?v=jZO0q6eYZ2M

 

Nu gick segern i stället till det fyraåriga stoet Solemia, som förutom evig ära och säkrad plats i historieböckerna, belönades med cirka 22 miljoner kronor.

 

Stall Hatten måste avsluta här då ”Svenska Pahl-klubben” har årsmöte om styvt 20 minuter.

 

Om vi överlever denna middag återkommer vi redan i morgon med en massa nyheter, samt skvaller. 

 

Höres.

 

 

 

 

 

 

 

I dag var Stall Hatten och åt en mycket trevlig lunch med SG:s nytillträdde VD Klas Lundgren på Solvalla.

 

Säga vad man vill om ”Klasse”, men att han är en man med höga ambitioner, besitter förmågan att lyssna, samt är en rätt cool snubbe i största allmänhet råder det ingen som helst tvekan om. I vart fall om ni frågar Stall Hatten.

 

Efter de sedvanliga tio minuterna med utbytande av diverse artighetsfraser gled samtalet in på att försöka ställa en korrekt ”diagnos” på statusen inom svensk galoppsport i allmänhet och Djurgårdsprojektet i synnerhet…

 

Stall Hatten måste tillstå att ”Klasse” hade rätt klart för sig och faktiskt delgav en hel del klokskap om hur sporten i stort bör skötas. Hatten av för denna klarsynthet, speciellt då han endast varit i sporten i lite drygt två månader.

 

Men…

 

… det ”däringa Djurgårdsprojektet” försvarades fortsatt outtröttligt, och med näbbar och klor!

 

Flertalet av de argument som herr Lundgren framförde i sin jakt på att bevisa det ”förträffliga” med evenemanget var av så pass lövtunn karaktär att Stall Hatten vid fler än ett tillfälle nästan rodnade.

 

Men, vi säger det igen.

 

En VD:s uppgift är att agera efter de riktlinjer och direkta order som styrelsen ger honom.

 

Stall Hatten är efter mötet helt övertygad om att Klas Lundgren är rätt man att driva svensk galoppsport framåt. Nu är det upp till alla er/oss som på något sätt är aktiva inom sporten att delge nyanserade och korrekta förslag om vilken ”färdriktning” vi skall ta. Och det brådskar, för om inget görs nu, kommer svensk galoppsport att vara i princip helt marginaliserad inom ett decennium.

 

Nu gör vi så här!

 

SG skickar med blixtens hastighet ut en enkät till ALLA aktiva galopptränare, proffs som amatörer, lärlingar samt hästägare. Presentera ALLA era argument FÖR projektet och bifoga allt underlag som legat till grund för ert beslut.

 

Ställ adekvata frågor, analysera svaren noga, och LYSSNA en gång för alla!

 

Kostnaden för att få ”facit” i ärendet kostar knappt 5.000 kronor. Är inte det väl investerade pengar?

 

En låt.

 

http://www.youtube.com/watch?v=3tgmXgTp6f8

 

 

Nu puttrar grytan med Boeuf Bourguignon på spisen, rödvinet från Bordeaux är dekanterat, och Stall Hatten tänker i och med detta ”ta helg”.

 

Men innan vi slutar måste vi be om ursäkt.

 

För en tid sedan påstod Stall Hatten att ”notan” för att galoppen skulle få vara kvar på Jägersro resten av säsongen 2012 samt under hela 2013, var tolv miljoner.

 

Notan var på 12,8, sorry…

 

Höres.

 

P.S. Vi är fullt medvetna om att ett par ämnen vi ”hintat” er om skall presenteras i bloggen, lyser med sin frånvaro. I nästkommande blogg är Stall Hattens ambition att dessa skall läggas på bordet. D.S.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hoppsan, hoppsan…

 

Stall Hatten har varit nedsatt av diverse medicinska åkommor, och därmed har vi inte kunnat konkretisera och belysa de ”cliffhangers” vi presenterade i måndagens blogg.

 

Det LOVAR vi att göra i morgon.

 

Okey?

 

Visst, vi är fortsatt en smula ”hängiga”, men skälet till att vi ändå avsätter ett par minuter till bloggen denna kväll beror på att stallhatten.blogg.se just detta datum firar sin första födelsedag!

 

Sedan starten av bloggen, för exakt ett år sedan, har mycket hänt inom galoppsporten. En massa saker har varit positiva, men tyvärr har det mesta vi sett oss manade att upplysa er läsare om, varit av mer negativ karaktär.

 

Under bloggens första levnadsår har vi ofta kritiserats, ibland dessutom fullt berättigat, men lika ofta har vi känt läsarnas stöd och uppmuntran.

 

Och det är just ERT visade engagemang som gjort att vi orkat avsätta all den tid som det faktiskt tar att skriva, och gräva fram, de saker som fyller de här raderna.

 

Tack för det!

 

Och i morgon skall Stall Hatten bli bjuden på lunch också...

 

Intressant.

 

Höres.

 

Inledningsvis…

 

… ber Stall Hatten om ursäkt för att vi inte uppdaterat bloggen på hela sex dagar.

 

Vi hoppas att ni läsare har viss förståelse för detta ”debacle” då vårt schema varit fullspäckat allt sedan torsdag morgon i förra veckan.

 

Okey?

 

Stall Hatten brukar i normala fall ”ramla in” på kontoret vid 08.30-tiden, men just denna dag (förra torsdagen) satte kollegorna morgonkaffet i vrångstrupen, då vår kontorslampa tändes redan vid 07.00. Skälet till detta ”onormala agerande” var naturligtvis att en massa arbetsuppgifter måste hinnas med innan avfärden ut till Arlanda vid lunchtid.

 

Visst, vi var fullt medvetna att tävlingarna på Jägersro inte började förrän 18.20, men då vår gode kamrat ”Lakejen” lockade med gratis lunch och trevligt ”lounge-häng”, prioriterade Stall Hatten detta före en timme extra i horisontalläge.

 

Efter en smaskig måltid, bestående av lax och dillstuvad potatis – nedsköljd med två glas kall chablis – mådde vi båda utmärkt och sjönk allt längre och längre ned i SAS-loungens bekväma fåtöljer.

 

Men säg den glädje som varar för evigt…?

 

Stall Hatten levde nämligen i den villfarelsen att de ansvariga för loungen hade det goda omdömet att inte släppa ”kreti och pleti” innanför sina väggar, men ack vad vi bedrog oss.

 

För i precis samma sekund som Stall Hattens och ”Lakejens” klokskap om galoppsporten i allmänhet, hur man spelar och vinner på densamma i synnerhet ”peakade”, stördes husfriden av att en högljudd toppjockey (”Gråben”) och dennes entourage – tillika väskbärare – ”Sasguldkortet”, fick syn på oss…

 

I normala fall hade vi naturligtvis omedelbart kallat på vakterna, men då vi kände oss mätta och belåtna, samt dessutom på gott humör, tillät vi (efter viss tvekan) att denna ”dynamiska duo” slog sig ned vid vårt bord.

 

Nåväl.

 

Efter typ 30 minuters analyserande av ”Gråbens” vinstchanser senare under kvällen, styrdes kosan mot planet som skulle ta oss till Köpenhamn.

 

Stall Hatten blir sällan överraskad, men redan ett par sekunder efter att vi hade satt oss i vår anvisade flygplansstol, ringde telefonen. Om vi så fått gissa 1000 gånger vem personen i andra änden var hade vi gått bet på uppgiften.

 

-  Hej. Jag heter Klas Lundgren, vet du vem jag är?

 

Jo rå, så att eh… Att Klas Lundgren är ny VD på SG hade Stall Hatten inte missat.

 

-  Skulle inte vi kunna träffas över en lunch i början av nästa vecka, fortsatte ”Klasse L” helt överraskande.

 

Stall Hatten är vidsynt och nyfiken som person, dessutom tycker vi att ordspråket – ”never miss a free lunch” alltid bör honoreras.

 

Det skall bli mycket spännande att se vad Klas Lundgren vill framföra oss i sak, men än mer intressant blir att syna dennes omdöme i det stora hela.

 

 

Den här är till dig Klas…

 

http://www.youtube.com/watch?v=bhYsEGG39ic

 

 

Vidare.

 

Efter en helt odramatisk flygresa, och efterföljande tågdito till Malmö promenerade Stall Hatten, ”Lakejen” och ”Sasguldkortet” till Hilton för att checka in. Kort senare hämtade tränare ”Frippe” upp sällskapet och en mycket trevlig visning av hästbeståndet avklarades utan större anmärkningar från snubben som pröjsar kalaset…

 

Väl så.

 

Tävlingarna på Jägersro avgjordes under rent vidriga förhållanden. Regnet öste ned och ”alla” lopp vanns av spetshästen. Eller nåja. Undantaget var fenomenet Bank of Burden, som i Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning” hemförde fjärde raka storloppssegern på skandinavisk mark, detta från en position strax bakom ledaren…

 

Faktumet att SG redan vid lunchtid posterade en vakt med uppgift att ”agera plåster” på samtliga deltagare i loppet ända fram till startmomentet, borde därmed föra det goda med sig att alla Niels Pedersens belackare hädanefter håller käften?

 

Hoppsan!

 

Stall Hatten underskattade tidsåtgången för att författa dessa rader å det grövsta, så vi avslutar här.

 

Men redan i morgon är vår ambition att berätta:

 

Skälen till varför SG borde skämmas och kölhalas av diverse uppfödare.

 

Avslöja nivån på de ökande kostnader sporten tvingas betala för att säkerställa fortsatt galopperande på Jägersro under resten av året samt under 2013.

 

Var SFK planerar anlägga den nya banan i Skåne 2014.

 

Varför ”marknaden” agerar som den gör och konsekvenserna där av.

 

Samt en massa, massa, annat.

 

Höres.