stallhatten

 

I dag var Stall Hatten och åt en synnerligen god lunch på restaurang Nalen i de mer centrala delarna av den kungliga huvudstaden Stockholm.

 

Till vardags intar Stall Hatten sina luncher på mer modesta etablissemang, företrädesvis i förorten Sundbyberg. Väl så, men när en förfrågan om ”gratislunch” ankom mailboxen, nappade vi snabbare är fem utsvultna gäddor i ett 20-liters akvarium hade gjort…

 

Att frågeställaren var en klok - och i trav och galoppsporten inflytelserik person gjorde naturligtvis inte denna inbjudan mindre intressant. Därmed kändes 40 spänn i biltullar, 80 dito i parkeringsavgifter samt en knapp timme i bilköer, som ett ringa pris att betala för att få reda på vad ”potentaten” i fråga ville Stall Hatten.

 

Den primära anledningen till lunchmötet (vilket avhandlades på fem minuter) visade sig visserligen vara intressant, men inte av direkt allmänintresse. Övrig tid – 55 minuter – avsattes i stället till att diskutera ”sakernas tillstånd” inom trav och galoppsporten. Och sällan eller aldrig har Stall Hatten träffat en mer klok, nyanserad, fullt insatt samt affärsmässig person.

 

”Mr Chairman” var och är revisor till professionen, men samtidigt ägare – hel eller delvis – av drygt 20 hästar. Både fullblod och travare.

 

Tyvärr hade och har ”Mr Chairman” lika svårt som Stall Hatten att rätta in sig i ledet och hålla käften i officiella sammanhang vilket medfört att han blivit en smula obekväm i de mer ”finare” salongerna.

 

Alla människor har en gräns för hur mycket man orkar med. Om man stångar sitt huvud blodigt utan att finna gehör, är den naturliga följden att engagemanget och glöden till slut försvinner.

 

Det Stall Hatten vill ha sagt med dessa rader är att svensk galoppsport – i det långa loppet - inte har råd att negligera personer med ”Mr Chairmans” kompetens.

 

Att det är enklast att bara följa med strömmen är en realitet. Men om man gör så – och låter sig förblindas av vältaliga personer med egenintressen - kan man till slut inte se helt nyktert på verkligheten.

 

 INGET, sammanfattar detta bättre än detta klipp.

 

http://www.youtube.com/watch?v=npjOSLCR2hE

 

Om lite drygt två veckor styr Stall Hatten kosan mot Indien och vår favoritplats på jorden, det hittills oupptäckta fiske-lägret Agonda i södra Goa.

 

Med på resan följer naturligtvis Elsa och Caroline, de två personer som betyder mest för Stall Hatten. Och om det uppkomna visum-debaclet löser sig kommer även kamrat ”Frippe” och ”LM” kunna njuta av den orörda stranden samt den fantastiska maten - som Agondawhitesand - med personal säkerställer.

 

Aldrig någonsin, under drygt 40 år i livet, har Stall Hattens längtan att lämna landet (Sverige) varit större och starkare.

 

Skälen till dessa känslor är flera. Men den primära anledningen är att människor i vår direkta närhet de senaste dagarna visat prov på så pass omfattande dumhet och brist på empatisk förmåga, att vi snudd vill kräkas…

 

En låt säger mer än tusen ord!

 

http://www.youtube.com/watch?v=ArgvJVFbmeE&feature=related

 

Höres.