stallhatten

Stall Hatten hade en mycket trevlig dag på Täby Galopp igår, vilket vi redan berättade om för er kära läsare i gårdagens blogg. En synnerligen speciell händelse redogör vi dock om först idag då en del faktagranskning kändes nödvändig innan publicering… Och tur var väl det?! För Stall Hatten alltså…

Att Clockers Corner är Skandinaviens bästa stallfik vet väl alla och att Stall Hatten trivs ypperligt i denna miljö är väl således föga överraskande? Man får två ”smörrebröd” och en kall pilsner för 115 spänn…, dessutom är man betrodd att inmundiga ölen, eller vad man nu väljer att dricka, i ett glas – inte en sunkig plastmugg! Bra där Lisbeth, Bruno och alla ni andra…

Nåväl. Stall Hatten satt och skrev samt trivdes i största allmänhet, när en god vän ”droppade” mitt namn till en person som satt mitt emot…

- Är du XX?, utropade mannen, som Stall Hatten visserligen sett på galoppbanorna runt om i Skandinavien i över tio år, men aldrig haft förmånen att lära känna och/eller prata med.

- När jag kom in i sporten för typ femton år sedan började jag med en häst som hankade runt i amatörhandikapperna. Hästen var riktigt nyttig och fick pengar mest varje gång. Jag älskade verkligen honom, berättade mannen med västen, och fortsatte…

- Jag minns det här som igår XX (Stall Hatten), och jag glömmer ALDRIG ditt namn. Hästen hade form och vi tog chansen och anmälde till en Lördagskomb, där vi faktiskt kom med. Glad i hågen och stolt som en tupp gick jag till kiosken för att se tipsen som publicerades på fredagar.

Vid det här laget fick Stall Hatten onda aningar och kallsvetten började rinna längs ryggraden… Vad hade man skrivit (för 13 år sedan), och hur skulle man ställas till svars? Var en ”hurring” eller rent av ”arkibusering” att vänta?

- Du hade rankat en A-häst, tolv B-hästar, INGEN C, D, eller E-häst. Däremot tyckte du att min ögonsten var en lämplig ensam F-häst! Jag var så jävla förbannad och ledsen över detta skall du veta. Den där hästen betydde oerhört mycket för mig. Oavsett om den tjänade pengar eller inte.

Stall Hatten som visserligen inte mindes något om dessa av oss publicerade tips, skrattade nervöst och försökte förklara sig med ursäkter som ”ungdomligt oförstånd” och ”det borde väl vara preskiberat?”.

- Det är det såklart, skrockade mannen med västen, men jag glömmer det ALDRIG. Jag är verkligen glad att jag fått träffa dig ”face to face” efter så här många år. Du skall veta att de där raderna tog hårt. Skit samma, får man bjuda dig på en öl kompis?, avslutade Stall Hattens nyfunne vän (som dessutom rånat toton) med ett skratt!

Det fick han!

Idag gjorde Stall Hatten sin faktagranskning och det var med glädje vi kollade igenom de tretton år gamla ”klippen” i biblioteket. Visserligen hade vi rankat ”mannen med västens” häst sist, men som ensam C-häst, inget annat. Vidare hade vi tagit ut en vinnare och alla bakom på spelförslaget UTOM hans ögonsten…! För ”showens” skull hade vi även med en syrlig kommentar om att ”XX (hästens namn) var en begränsad typ som inte ens tände till med Gary Stevens näst senast”. Det var onödigt skrivet, inget tvivel om saken.

MEN! Samtidigt är Stall Hatten glad över mötet med ”mannen med västen” och de följder vår korta, men intensiva träff fick. Alla hästar, bra som dåliga, har en ägare i bakgrunden som älskar honom/henne. Dessa förtjänar inte att hånas, oavsett om de är urusla individer. Det är något att tänka på för fler skrivande och mer lästa personer än Stall Hatten. Eller hur?

Avslutningsvis. Kolla den här länken!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=11daKrKB_f4

Kan man annat än att älska sådant?