stallhatten

 

Det kom ett låååååångt mejl till Stall Hatten.

 

Stall Hatten använder detta forum till att dryfta egna tankar om galoppsporten “I stort”. För er läsare som sedan har synpunkter på dessa “tankar” står som bekant kommentarsfältet I slutet av bloggen alltid till ert förfogande.

 

Det är det fina med interaktivitet!

 

Ibland föreligger dock “synnerliga skäl” att göra avsteg från vad som normalt är “legio”.

 

Efter moget övervägande väljer Stall Hatten därför att publicera det inkomna mejlet nedan. Denna text är alltså inte är författad av oss, men av sådan vikt att det vore ett direkt tjänstefel av oss att undanhålla er läsare detsamma.

 

För många aktiva och för alla makthavare är det obehaglig läsning, den saken är klar.

 

Men.

 

Försök att läsa texten med ett “öppet sinne”. Gärna två gånger och utan att lägga till variabeln “egenintresse”.

 

Håll I er!

 

Utkast till en ny Strategi för svensk galoppsport

 

Inledning

 

Jul och Nyhårshelgerna var ju i år extra långa och har gett mycket utrymme för reflektioner över hälsotillståndet i vår kära galoppsport. Före jul kunde man på hemsidan läsa att SG nu kallar till Strategikonferens i slutet på januari, dags för galoppstyrelserna att vässa geniknölarna lite extra med andra ord. Eftersom man inte tillhör de inbjudna så sagt och gjort, lika bra att göra en egen strategi! Kanske inte med några större förhoppningar om att den ska kunna påverka vad som sker men inspirerande att få strukturera sina tankar på något som med garanti skulle bli riktigt, riktigt bra.

 

Vi kan väl lika bra varna, som man säger på TV, känsliga läsare. Detta är inget för de som tycker att allt är bra som det är.

 

Ingen hänsyn har tagits för att hålla vissa intressegrupper på gott humör utan förslagen grundar sig helt på vad som är bra för hela galoppsportens långsiktiga utveckling. En sport som är större, bättre, attraktivare, tuffare konkurrens, mer spännande, mer uppmärksammad och som har en inbyggd dynamik för att söka nya utmaningar. Vill vi ha en sport som i bästa fall hankar sig fram som nu, så kan man nog bortse ifrån det mesta som följer.

 

Bakgrund och iakttagelser

 

*    Utgångspunkt

 

Nulägesbeskrivningar, starka och svaga sidor, hot och möjligheter och mycket annat har jag sysslat med mest hela livet och finns självfallet med implicit i dessa förslag. Ofta tenderar denna typ av betraktelser att bli aningen stereotypa, varför vi istället inleder med att titta till ett antal iakttagelser som gjorts de senaste åren och som, enligt min uppfattning, har och har haft en stor påverkan på galoppsportens nuvarande hälsoläge.

 

 *    Befintliga strategidokumentet

 

SG’s nuvarande strategidokument finns att läsa på nätet. Sammanfattningsvis kan man konstatera att, enligt detta dokument, alla är lika viktiga och att alla skall ha mer av det mesta!  Att strategi, i högsta grad, även är att välja bort och göra kraftiga prioriteringar finns det inte många spår utav. Sanningen är nog den, att för att få enighet om förslagen i dokumentet, har man varit tvungen att ”prioritera alla”. Som vägledning i det mer operativa arbetet tillfredsställer det som sagt alla och ingen. Som strategi för framtiden? Håller inte!

 

*    Bidragsekonomins fall

 

Det är lätt att bli kritisk och ibland raljant när man ska dissekera galoppsportens ledning/strategier/resursfördelning.  Sanningen är att ju att dagens tillstånd på många sätt är en oundviklig följd av en mångårig utveckling, som är exakt densamma för alla andra verksamheter som gjort samma/motsvarande resa som galoppsporten. Från en kommersiell verksamhet som levde på vad den själv lyckades tjäna ihop (galoppsporten fram till ATG’s tillkomst) till en verksamhet som nästan helt finansieras av ”andra” pengar (att galoppsporten har ”rätt” till pengarna är en helt annan sak, det är styreffekten på systemet som i det här fallet är de intressanta).

 

När en verksamhet som vår, undan för undan, glider över och in i en förvaltningsekonomi/bidragsekonomi, liknande en kommun eller ett landsting, förändras hela organisationen automatiskt.

 

ATG’s roll i trav- och galoppsverige har blivit som ett statligt verks och vi andra i trav- och galoppsverige har anpassat oss till den verkligheten. Inte för att tjäna egna pengar utan för att hitta bättre argument än någon annan för att få ett högre bidrag.  På något sätt har vi glömt hur en kommersiell verklighet fungerar och räknar kallt med att ”någon annan” betalar. Denna sjukdom har, mer eller mindre, drabbat oss alla. Travet är lika drabbade som vi, om det är någon tröst. ATG har ju varit vår räddare men samtidigt vår ”fiende”. Under åren har miljardbelopp skickats in i galoppsporten, se er omkring och reflektera hur vi har förvaltat dessa resurser.

 

Frankrike sitter lite i samma båt som vi, med PMU som där har ATG’s roll.  Ett exempel - de samlade entréintäkterna under ett år för fransk galoppsport motsvarar vad Royal Ascot tar in i entré på en dag. Läste nyligen detta i en fransk galopptidning och fransk galoppsport kommer nog inom kort att få sitt eget stålbad. Att vi är försörjda av spelet är nog så bra, men när detta backar sitter vi väldigt oförberedda och rådvilla. England framställs ofta här hemma som ett land där sporten är rånad av bookmakers. Säkert delvis sant, men man har delvis också därför, inte kunnat överleva på spelpengar, tvingats bygga upp en egen kommersiell bas för verksamheten  som är ljusår före länder som Sverige och Frankrike.

 

*    Vänstervridna planekonomer

 

Det skulle förvåna om Vänsterpartiet har en stark skara sympatisörer bland galoppintresserade!  Men man skulle lätt kunna tro detta, inte minst bland uppfödarna! Finns det någon ekonomisk verksamhet idag, som så till den grad drivs med planekonomiska förtecken?  Subventioner, protektionism, bidrag, transfereringar, premier och Robin Hood-teorier i en ganska så salig soppa.  En ekonomiprofessor skulle nog hålla sig för pannan många gånger om han fick kika in i galoppsportens allokering av sina resurser.  Det man möjligtvis kan trösta sig med är att det tack vare detta så finns det en gigantisk outnyttjad reserv att släppa loss.

 

Om man nu tror att en majoritet vill att den ska frigöras. Jag är väldigt tveksam till att så är fallet, kanske för ”de andra” men inte för mig.

 

*   Övertro på enkla lösningar

 

Nya tjänstemän och nya styrelseledamöter som inte gjort sin militärtjänstgöring inom galoppsporten har ofta minst en sak gemensamt. Man tror INTE att lösningen till att sporten ska växa ligger ”inuti” sporten själv, utan att dessa lösningar finns att hämta i periferin och att de är mycket enklare och mer effektiva än att ge sig på sportens kärnfrågor. Låter bra men är ett farligt feltänkande!

 

Det mest slående är väl ”Gärdet” som trots allt genomfördes med mest positiva eftermälen.  Långsiktiga effekter på galoppsporten?  Värt pengarna? Om någon skulle fråga undertecknad vilket som är viktigast - 30 000 i publik en dag på Gärdet eller 100 personer mer i snitt på Täby - är svaret givet.  Det är inte Gärdet!

 

*    Täbys nedgång

 

Under 90-talet var Täby en dynamisk galoppbana som ville fram, upp och ge mer.  Om man tittar på Täby idag blir man nedstämd, kontoren står tomma och ödsligheten har tagit över.  Ta en tur på stallbacken.  Känn in atmosfären.  Inspirerande?  Knappast!

 

Avrusta på Hästhuset - Upprusta på Täby, skulle kunna vara en lämplig slogan.  Hur ska Stockholmsgaloppen kunna flytta till Önsta om man inte har något att flytta?  Täby Galopp måste upp till en sista dans!

 

*    Kvalitetssportens fall

 

Bloomerace fick 600 000 kr när han vann Svenskt Derby år 1995.  20 år senare, år  2015, ska Derbyvinnaren hämta 750 000 kr.  Detta duger inte!

 

En Maiden-vinnare fick år 2012 45 000 kr för vinst på Jägersro, 2013 var motsvarande segerpremie 33 000 kr.  2012 var prissumman i Pramms  1 200 000 kr,  2013 var den 1 000  000 och för 2014 är förslaget 800 000 kr.  En sänkning med 33%.  Innebär att sänkningen procentuellt är mer än dubbelt så stor som sänkningen av bidragen från ATG. Kommentarer behövs inte!

 

Täby Vårsprint och Täby Open Sprint var två ”highlights” på Täby under många år. 2013 lyckades man med stor marginal ha prissummor som var långt under vad man tävlade om för 20 år sedan!

 

Det sorgliga är väl att väldigt få verkar bry sig.

 

Sanningen om denna nedprioritering av kvalitetssport är väl dessutom ännu värre då resurserna från ATG, under motsvarande period, säkert har mångdubblats.

 

För ett par år sedan gjordes en satsning på att höja upp våra bästa löpningar. Satsningen blev kort och ibland får man höra att den inte gav något…..  Om någon till äventyrs skulle tro något annat så talar vi här om långsiktighet, uthållighet, tålamod och kraft att stå upp för det man tror på.

 

*    Semi professionell utveckling motarbetar även kvantitet. Norgesyndromet.

 

Amatörsportens utveckling har varit stark de senaste 20 åren.  Antalet tränare och hästar har ökat mest hela tiden, men nu verkar det ha tagit stopp. Någon kanske, med siffror, kan försöka påstå motsatsen, men den tillväxt som funnits har upphört. Det jag påstår är att amatörsporten nu till stor del tagits över av en ”semiprofessionell” tränarkår som lämnar lite utrymme för de ”äkta” amatörerna.  Dessa semiproffs har ibland Amatörlicens ibland Proffslicens.   Med lockbetet höga prispengar till dåliga hästar har vissa amatörtränare motiverats att skaffa fler och fler hästar och ha galoppsport som hel-, eller nästan heltidssysselsättning.  Absolut ingen kritik av dessa personer, de anpassar sig bara till systemet.

 

SG, och SGC, har använt helt fel styrmedel när man har försökt bygga en stor amatörbaserad del inom galoppsporten.  Man har helt felaktigt trott att prispengar är prioritet ett.

 

Vill vi återuppliva amatörsporten måste prispengarnas roll begränsas ner på en annan nivå. Dessutom måste det göras en hel del andra saker för att få utvecklingen att vända. Lokalt tävlande - ökat ideellt arbete - mer av att rida själv m.m.  Kolla in “Point to Point” i England och “Picnic Racing” i Australien.  Börja med Google och Youtube.  Inspirerande! 

 

Proffs och amatörer som inte har ambitioner/möjligheter att nå elitnivå, men som har högre ambitioner ska självfallet ha sin nisch inom sporten.  Men ska sporten på allvar breddas kan detta inte ske med tävlingsdagar som kostar stora pengar (9 lopp med snitt 50 000 kr kostar 450 000 kr bara i prissummor)!

 

I Norge har man väldigt höga prispengar för väldigt dåliga hästar.  Vad händer?  Hästarna blir bara äldre och sämre och proppskrivaren får plussa på ett par kg till i handicap- klasserna. Inspirerande?  Knappast.  Förutom för de som äger och tränar så klart. Utvecklande?  Absolut inte. 

 

*    Publik/Spel/Media

 

Publiken som går på galopp några gånger per år, spelarna som primärt är galoppspelare, mediabevakning av våra tävlingar.  Har vi varit på en lägre nivå någonsin?  Värt en egen avhandling.  Får anstå just nu.

 

*    Introvert/Småaktig/Internt

 

Galoppsporten har aldrig känts så introvert, intern, inkompetent, liten, missunnsam och hopplöst fast i en intern soppa som nu.  Om detta bara var en personlig reaktion så vore detta väl helt ok, men alldeles för många, i stort sett alla av mina galoppkontakter (de är många)  där alla har väldigt olika uppgifter och roller inom galoppsporten,  delar känslan fullt ut för att den ska kunna negligeras.  Uppgivet frågar många, vad ska vi göra?

 

Vågar dessutom påstå att stora delar av den professionella tränarkåren ekonomiskt lever ett tufft liv helt utan marginaler.  Inte ens de mest framgångsrika upplever ens ett uns av högkonjunktur.  Vågar någon nysta upp hur det ”professionella” hästägandet ser ut i realiteten.  Tyvärr finner man säkert skrämmande låga siffror.

 

*   Ett nytt angrepssätt ett måste

 

Medan tid är, måste de resurser vi får från ATG användas på ett effektivt sätt.  Offensiva åtgärder med ett utvecklingsdriv i varje satsad krona.  Hjulen måste börja rulla, temperaturen upp och framtidstron måste återvända.  Vi har fortfarande mycket pengar och nu ska galoppsporten gå på offensiven.  Galoppsporten måste marknadsanpassas.  Det kommer att skrikas högt och länge men ”it is a must”.

 

* Den professionella sporten – LOKOMOTIVET

 

Ska vi ha en sport som lockar ägare, investerare, publik, sponsorer, spelare och media måste vi ha en superstark elitsatsning i toppen. Ju starkare/bättre denna del av galoppsporten blir, ju starkare kommer nivån/nivåerna under att bli.  Galoppsport på toppnivå är professionell, kommersiell och internationell.  Så är det i hela världen och så måste det vara i Sverige.  Åtgärder som styr sporten i denna riktning är det enda sättet att komma närmre målet – en galoppsport på en annan nivå än idag.  Inte minst den svenska fullblodsaveln är helt beroende av en sådan utveckling.

 

Det blir inte lätt, det tar tid, många kommer håna oss på vägen, hästarna kommer inte alltid att räcka till,  men detta måste göras – NU!

 

Dessutom är det så, att ju bättre vi kan motivera satsningar på elitnivå och de bästa, ju mer kommer resurser och nya möjligheter att spilla över på nivåerna under, som även de kommer att hitta sina roller och nischer i galoppsystemet.

 

Tyvärr är det ju också så att det är många, många fler hästar som visar sig vara sämre än de en gång köptes för.  En gång klassiska hopp ska ta vägen någonstans i galoppsystemet och fylla sin plats på en annan och lägre nivå. Ju fler hästar som förs in i galoppsystemet med hopp om att vara elit, ju bättre kommer nivåerna där under att bli och mer ju utrymme kommer att ges för köp/sälj/utbyte/bra affärer/dåliga affärer.

 

Ordförande i Engelska Hästägareföreningen ROA är Rachel Hood. I sin ledare i Owner & Breeder Magazine för något år sedan sammanfattade hon sina tankar på ett intressant sätt. Här följer delar av ledaren fritt översatt.

 

“Vi måste inse att intresset för galoppsport bara kommer att öka, om vi organiserar den och strukturerar den på ett sådant så att stora prestationer av våra främsta utövare, två- och fyrbenta, hela tiden ges all uppmärksamhet.  I ett avseende är inte kapplöpningssporten annorlunda än all annan sport,  den lever eller dör beroende på hur bra den kan lyfta fram det allra bästa den har att leverera.  ”Stora” hästar och ryttare driver sportens marknadskraft som drar till sig uppmärksamhet och nyfikenhet som ger grogrund för ett ökat intresse.

 

I dessa tider av mindre ekonomiska resurser finns en konstant frestelse att sprida den mindre potten pengar på lika många banor, lika många tävlingsdagar etc.  ”Uppifrån och Ner” sättet att fördela resurser är kanske inte rättvist, alla hästar kostar nästan lika mycket att träna, men det är det enda sättet som kan göra att publikens intresse för galoppsport bibehålles.

 

Som alla andra sporter kan inte galoppsporten vara annat än ”elitistisk” om den ska kunna vinna ett publikt intresse. Tävlande som gör att topphästar möts är en del av sportens DNA.  Ju starkare den konkurrensen är ju starkare, paradoxalt nog,  kommer nivåerna där under att bli”. 

 

Kanske läge att bjuda in Rachel Hood till Sverige och ge svenska galoppsportsintressenter en intressant lektion?

 

Värdet på hästar – Förädla hästar är centralt inom galoppsporten

 

Om man vill stämma av Börskursen för galoppsporten är sannolikt ”dagsvärdet” på hästarna det bästa instrumentet.  Efterfrågan – utbud – framtid – förtjänstmöjligheter - avkastning allt finns inbakat i vad köparna vill investera i.

 

I en kommersiell sport som galoppsporten, som i sin hela struktur är beroende av att riskvilligt kapital varje år puttas in i nya hästar, är självfallet förväntningar på hur värdet på hästen kan utveckla sig av enormt stor vikt för köpintresse och nivå på investeringarna.  Om en Svensk derbyvinnare blir värd 100 000 kr eller 10 miljoner påverkar ju självfallet en åringsköpares sätt att tänka och agera på ett helt avgörande sätt.  Prispengar men framförallt värdestegring /avkastning på hästar är nyckelfaktorer.  Fullblod på den internationella marknaden har ett marknadsvärde som är internationellt och det görs stora affärer varje minut runt om i världen.  Det säljs och köps, skapas förmögenheter, förloras pengar… En kommersiell smältdegel som innefattar de flesta galoppländer av nivå.  Men inte oss.  Att meritera sina hästar för försäljning eller avel är något som alla uppfödare/ägare/tränare ständigt lever med.  För oss är det något ganska okänt, här är inga hästar värda något överhuvudtaget… Ska vi överleva som kvalitativ sport måste detta ändras.

 

NIVÅN PÅ MÖJLIGHETERNA TILL FÖRÄDLING AV HÄSTAR ÄR AVGÖRANDE FÖR INVESTERINGARNAS STORLEK I SPORTEN.

 

Jag vet att, för att lyckas med att bli större/bättre/framgångsrikare, måste vi in på den internationella banan,  låt vara i periferin.  Våra hästar måste kunna värderas internationellt, men vi måste kunna förädla våra hästar även på hemmaplan. Vi måste bli mer kommersiella, internationella och bli en aktör på marknaden. Titta på Tysklands resa, visserligen från en helt annan startnivå, men det går, och år 2014 finns inget alternativ om vi inte nöjer oss med att bli en helt marginaliserad galoppsport enbart till för de egna utövarna.  Lyckas vi är möjligheterna fantastiska, inte minst för fullblodsaveln som skulle hitta en helt ny nivå än idag.  Många säger att detta bara är trams, det kommer aldrig att gå.  Visst går det, och kom ihåg att det är inte slutmålet som är det viktigaste, det är att påbörja och fortsätta resan som är målet i sig.  Det går och dessutom blir det som bonus mycket roligare.  För alla!

 

Handlingsprogam ”Rädda den Svenska galoppsporten”

 

50 miljoners utmaningen 2014 – 20 st. Premium Dagar sätter nivån

 

50 000 000 plus insatser fördelas till de ca 200 bästa löpningarna 2014

 

Dessa löpningar rids på ca 20 svenska PREMIUM DAGAR

 

Starkt fokus på unga hästar och bra hästar.

 

Även handicaper från ca -18 nivån skall finnas på dessa dagar.  I travet vill man ha en V75 häst,  i England en ”Saturday” häst, en häst som kan starta i de bra löpningarna som mest rids på lördagar. I Sverige vill jag ha en Premium häst!!

 

Så mycket fokus vi kan åstadkomma på dessa Premiumdagar, spelmässigt, medialt, sponsorer samt event.  Samarbete med ATG om speciellt spelupplägg.  Hästägarfokus för att ge extra upplevelser.

 

Inom serien

 

20 löpningar för de bästa svenska/skandinaviska två- och treåringarna.  Bättre än bonus!  Här får vi ju löpningar för pengarna och 20 st ägare i vinnarcirkeln.  Dessutom spel.  Ingen omsättning på bonuspengar!!  Jordbruksverket är säkert kloka personer som tycker ok.

 

Löpningsserie för amatörtränade hästar på Premiumdagarna.  Höga prispengar för bara  amatörtränare, hit vill jag med min häst!  Kanske 18 löpningar.  Det ska finnas utmaningar för alla i sporten.  Då kan Du vinna mer!

 

Stentuff satsning på att få Grupplöpningar för ston och fler Listed för ston.  Ökar värdet på ston,  blir kommersiella utomands,  höjer utlandets acceptans för nivån på svensk galopp.  Vi kommer även att få utomskandinaviska ägare som sätter unga ston i träning i Skandinavien.  Vi meriterar dessutom våra ston som går till avel här hemma och intresset att köpa och importera just ston kommer att öka dramatiskt.  Om ston säljs till utlandet var inte ledsen.  En bra affär ökar intresset att investera igen.  Ökad kommersiell aktivitet är en livsnerv.

 

Derby Triple Crown i Malmö utvecklas.  Voter-Derby-Hurricane inom 6-7 veckor.  Höjer temperaturen och gör galoppsportens bästa varumärke ännu starkare.  VIKTIGT!

 

Stockholm Racing Festival.  Internationellt meeting kring Stockholm Cup.  Börja nu.  Full effekt på Önsta.  VIKTIGT!

 

* ”Standard” Racing

 

30-40 vanliga tävlingsdagar, mest onsdagar. Innehåller även maiden för två- och treåringar med andra prisnivåer än Premium.  Mycket handicaper för låg- och mellankategorin.  Tänkbar modell.   2 st. 20 000 kr lopp, 2 st 30 000 kr lopp,  2 st 40 000 kr lopp,  2 st 50 000 kr lopp och 1 st 60 000 kr lopp.   340 000 kr i prispengar på en nioloppsdag.

 

* Racing for Fun

 

Prov år 2014!  Ideellt engagemang.  Lokalt engagemang.  Ponny – Ridhäst – Amatör - Rida själv. Kanske utan toto?  Mål även ha tävlingar på icke permanenta banor.  Konceptet utvecklas mer.

 

Övrigt

 

* Decentralisering

 

Det är väl redan bevisat att centralisering inte fungerar i lilla galoppsporten.  Kompetens, resurser, engagemang, ansvar och närvaro måste ut på banorna.  SG ska serva banorna inte tvärtom!  Gör om och gör det nu!

 

* Betalningsstruktur

 

Användarna måste betala vad det kostar, anläggningskostnaderna netto måste radikalt minska. Inför en ny avgift, om inte befintliga går att höja,  för att få träna på anläggningarna.  Licensavgifter m.m. måste upp.  En ny betalningskultur måste in i sporten.  Du kan få nästan vad Du vill om Du betalar för det. 

 

* ”Alla pengar till Hästägaren”

 

Grundprincipen som ger en långsiktigt sund ekonomi.  Om hästägarna är investeringsvilliga och betalningsvilliga kommer alla andra aktörer i systemet att gynnas.   Marknadsekonomi!

 

* Omvänd budgetering.

 

Först prispengar sen resten.  Inte som nu tvärtom!

 

* Internationell integration

 

På alla sätt och på alla nivåer.  Internationellt utbyte kommer att öka värdet på våra hästar.  En sport som inte har internationella ambitioner ”finns inte”.

 

* Restaurering av Täby Galopp

 

Inte fysiskt men innehållsmässigt!

 

* Ny spelstrategi för galoppsporten

 

Brådskar!  Kräver en egen plan!

 

* Marknadsplan

 

Så fort den strategiska planen finns framme!!

 

* Önsta

 

Hur ser det totala projektet ut för lansering, marknad, bemanning ut?  Nu räcker det inte med bara banor, stall och en liten läktare. Nu måste projektet fyllas med innehåll.  Brådskar!

 

* Vintergalopp

 

Söndag den 5 januari inleds galoppåret med 5 löpningar.  36 startande.  Visserligen är spelet vintertid ofta bra, men hur länge ska vi lägga resurser på detta? I dessa tider med vikande spel och förnyelse av avtal m.m. är det kanske inte tillrådligt att vissa upp något som kan ge lök på laxen åt de som ifrågasätter galoppsportens resurser.

 

Med en förhoppning om att denna korta sammanställning på något sätt kan bidra till en positiv utveckling av den svenska galoppsporten.

 

Malmö i januari 2014

 

Bo Gillborg

 

Det där är vad Stall Hatten kallar "ord och inga visor"...

 

Kommentera gärna, men skriv inte i affekt är ni snälla.  

 

Höres.