stallhatten

 

Efter att ha tillbringat ett par innehållsrika dagar i Baden-Baden är Stall Hatten åter hemma på mer ”trygga” breddgrader.

 

Nedan följer en resedagbok från dag 1 på vårt Tysklandsäventyr.

 

Vi kommer naturligtvis inte ihåg allt ”tok” som inträffade, och vissa saker VILL vi ju inte ens komma ihåg, men vi skall försöka att sammanfatta det viktigaste.

 

Torsdag morgon:

 

Vid nio av tio tillfällen är det Fröken Favorit som inte passar tider, men just den här gången var det Stall Hatten som agerade tidsoptimist.

 

Vårt flyg ned mot Frankfurt skulle avgå strax efter 09.00 på morgonen, men det var först vid halvåtta-snåret Stall Hattens bil mottog marsch-ordern och puttrade ut emot Arlanda flygplats.

 

Under normala omständigheter hade detta inte varit något som helst problem, men nu var det ju så att Stall Hatten, som tillbringat natten i den privata bostaden – belägen i Brommas utkanter – tvingades ta omvägen via Täby för att plocka upp vår ”äkta hälft”…

 

Efter att ha mottagit diverse okvädningsord av Fröken Favorit (de flesta direkt olämpliga att delge skriftledes) trycktes gasen i botten för att hinna med Lufthansa-flighten, nu bara en timme avlägsen.

 

Det mest tråkiga med att anlända Arlanda i sista minuten är av ren ekonomisk karaktär då man tvingas parkera i garaget (vilket kostar 1.240 kronor för tre dagar)… Men visa oss även den person som uppskattar att rusa genom terminalerna för att hinna checka in och sedan tvingas att använda ”vassa armbågar” i säkerhetskontrollen i jakten på att hinna med flighten?

 

Det var med 120 i vilopuls, och med vidhängande dåligt humör Stall Hatten gled ned i sitt trånga mittensäte, längst bak i kabinen med fem minuters marginal till avgång.

 

Men ”som man bäddar får man ligga”…

 

Väl i Frankfurt (på flygplatsen) mötte vi upp övriga deltagare i ”Club Baden-Baden 2012” och dess självutnämnde reseledare ”Storsponsorn”. Dennes (”Storsponsorns”) ambitionsnivå, kvaliteter och engagemang i den för honom helt nya yrkesrollen som reseledare är värd full respekt.

 

Det vore kanske en smula orättvist att jämföra ”Storsponsorn” med personen som porträtteras i klippet via länken nedan, men han är inte långt efter. Var så säkra.

 

http://www.youtube.com/watch?v=x9Uyoi3qiso

 

Nåväl!

 

Vid 14.00 ankom ”CBB2012” auktionsområdet, och efter en stärkande lunch inleddes besiktningen av åringarna.

 

Att ”smaken är som baken” är Stall Hatten fullt medveten om, men frågan är om synen på hur en åring skall se ut, inte är av sådant omfångsrikt format, att den är långt ifrån hälsosam?

 

Den första häst Stall Hatten och övriga deltagare i ”CBB2012” presenterades, var ett brunt sto efter Dubawi. Vi är självfallet fullt kapabla att tyda och värdera henne på papperet, men den individen hade Stall Hatten inte bjudit mer för än vad ett ”Happy Meal” på Mc Donalds kostar. Dagen efter såldes Dubawi-stoet till nya och storsatsande ägare i Syd Afrika för 320.000 euro…!

 

Vid 20.00 på torsdagen hade Stall Hatten (med sin begränsade budget) synat drygt 50 åringar, och även om vi bara är rena noviser på området exteriör, kände vi oss relativt trygga – samt fullt beredda - att bjuda upp till 12.000 euro för ett skimmel-sto efter Kings Best dagen efter.

 

Rätt eller fel? Kolla detta foto…

 

http://bbag-click2print.de/mediafactory/Fotos/Jaehrlings-Auktion%202012/19..JPG

 

Vi återkommer med ett utförligt referat från fredagen – tillika auktionsdagen - i nästkommande blogg.

 

I denna blogg lovar vi även att bringa klarhet i varför ”Storsponsorn” från och med idag döpts om till ”Lakejen” av Stall Hatten, samt hur en sms-konversation i all dess enkelhet, kan bli upphov till ett helt nytt ord…

 

Höres.